Börjar bli närgången nu, som vi har fasat inför detta skede. Här om dagen hoppa han på tjejerna utanför dörren och både sa och berättade oppasande saker, slutade med att dem fick trycka ut Goldie från dörröppningen och snabbt slå igen dörra. Idag när jag kom gående på gatan hör jag hur någon ropar på mig, varifrån, jo från Goldies övervåning, det börjar med en hälsning å sen.. opassande, OPASSANDE!!
Denna man sitter alltså i sitt fönster hela dagarna och spanar på folk, han vet precis när vi kommer och går. Men mer obehagligt är när han tar sig ut på gatan då vet man inte vad som händer.. så nu när någon ropar Goldie så slänger sig alla ner i sofforna, på golvet, på marken.. to be continued...